Idag om beslutet på min ansökan gällande sjukersättning...

Och det blev avslag....:S Känner mig ledsen, obetrodd & jävligt missnöjd med beslutet.

Hur kan de på FK besluta om något så allvarligt på så lösa grunder som de har?? 

Min läkare på psykiatrin hade väl inte skrivit det mest ingående & rätt beskrivna intyg direkt kan jag inte säga. Den problematik jag har framkommer inte någonstans. Så lite hans fel är det tycker jag. Men och andra sidan skrevs det då jag hade en "uppåt period" men det förklarar ändå inte hans sätt att beskriva mina svårigheter på.....

Sedan dess har nu fler insattser prövats. Bla nu utreds jag ÄNTLIGEN för ev NP diagnos. Samt så har jag genomgått ett "Klargörande av arbetsförmåga" test. 

Ska bli intressant att se vad de kommer fram till & jämföra med FK:s beslut.....

Och sedan ska det bli spännande att se vad den neuropsykitriska utredning ger för svar.

Det är så fruktansvärt kämpigt att själv veta sina begränsningar vad gäller arbetsförmåga.

Jag vet exakt vilka uppgifter jag klarar av, hur många timmar jag kan jobba innan jag kollapsar rent av, hur mycket jag kan arbeta på en vecka & endå fungera relativt normalt i vardagen. Men hur faan göra man för att bevisa det för FK?

Självklart ska jag bestrida detta beslut & hoppas jag hinner få hem resultatet/klargörandet av min arbetsförmåga samt hinner göra klart NP utredningen innan tiden för beslutet går ut.

Jag tänker då rakt inte acceptera detta!! Heltid- Absolut omöjligt. Deltid- Kan gå men då endast jobb, nån fritid kan jag glömma. 25% är nog den nivån av arbete jag kan klara (max) för att endå orka med allt annat som ska göras & sånt som man vill göra.

Den stora frågan nu är bara; Vad faan ska jag leva på nu?

Tog ut de sista mammadagarna denna månaden som var. Min sambos lön är visserligen bra men endå för låg för att vi ska kunna klara oss på den.

Några pengar från soc kan jag inte få då jag är sambo, bostadsbidrag kan jag inte få för min sambo tjänar för bra (trots att vi har barn) så ska vi alltså klara av att leva på en inkomst! Det är för bedrövligt hur det svenska bidragssystemet är upplagt. Inte för att vara "sån" men nyanlända flyktingar har ju för faan fler rättigheter än vi som fötts, levt & betalat skatt här. Usch & tvi!

Jag har väl egentligen bara två möjligheter lr förresten en möjlighet som är 100% för att jag ska få en inkomst. Det som kan gå är att jag skriver in mej på af och får någon form av praktik och kanske har rätt till aktivitetsstöd... Men jag sa Kanske! Vet inte alls hur af funkar numera. 

Den mest trovärdiga möjligheten är väl egentligen att jag & min sambo sepererar, jag skaffar ett eget boende & dottern bor hos mej. DÅ kanske samhället gör sin plikt. Men ska det verklgen se ut så i dagens Sverige att barnfamiljer ska tvingas flytta isär för att ha råd med sitt uppehälle???

Som sagt, sjukt är samhället idag!

Och de som lättast & oftast får hjälp (iaf i bidragsfrågan) är invandrarna och de behöver inte göra ett skiiiit för att få den hjälpen. Inte söka några jobb, inga läkarintyg på att de är sjuka.... De får pengarna just för att de är invandrare. De är synd om dem.

Nä jag är inte bitter!!! Bara sjukt trött på denna jävla orättvisa!!

Jag vill ju för faan jobba............:( Men jag kan inte. Är jag då en mindre värd individ som ska leva på bröd & vatten?? Ja tydligen!!